Den senaste värmeböljan i Australien som slog alla rekord och den förödande orkanen Sandy i USA är båda exempel på hur extrema väderhändelser har blivit allt vanligare. Impeller har träffat Michael D. Lemonick, medförfattare till boken Global Weirdness, för att diskutera hur klimatförändringen påverkar vädret och jordens vattenresurser och vad vi kan lära oss av antirökkampanjen. Lemonick är också vetenskaplig chefskribent på Climate Central.
Av Chad Henderson
Varför har Climate Central skrivit Global Weirdness? Vad utmärker den bland alla andra böcker om klimatförändring?
Det som fick oss att skriva den här boken var faktiskt en krönika i New York Times av Thomas Friedman, som var trött på alla ändlösa diskussioner om hur klimatet förändras. Han tyckte att alla experter på området borde skriva ned vad de vet om klimatförändringar, och hur de vet det, så att ett barn förstår. En förläggare läste krönikan och hittade Climate Central, och kom fram till att vi var den idealiska organisationen att skriva den här boken, eftersom vårt uppdrag är att tillhandahålla helt och hållet opartisk forskningsbaserad information.
Men vad är det som är så underligt med vädret? Varför använder ni ordet ”weird” i bokens titel?
I klimatkretsar har man länge diskuterat vad fenomenet ska kallas till exempel har man talat om ”växthuseffekten”. Men under 1990-talet vann begreppet ”global uppvärmning” alltmer mark eftersom det blir varmare på jorden. Men det är bara en av de konsekvenser som växthusgaserna för med sig. Havsnivån stiger , glaciärer smälter, det blir vanligare med torka, värmeböljor och skyfall, och våren anländer tidigare i många delar av världen. Begreppet ”global uppvärmning” täcker inte in allt som händer. Vädret beter sig underligt, och därför säger ”Global Weirdness” mer om det märkliga som sker.
Hur ser tidsperspektivet ut när det gäller klimatförändringar? Kan vi förvänta oss dramatiska väderomslag, eller är det här något som sträcker sig över hundra år?
Det finns ingen magisk gräns då allting förändras helt plötsligt. Däremot kommer man att märka att de väderfenomen som tidigare var sällsynta blir allt vanligare. En så svår torka som USA drabbades av förra året har vi inte sett sedan 1950-talet. Eftersom det blir varmare på jorden dröjer det förmodligen inte lika länge till nästa svåra torka, och med åren kommer de att uppstå ännu oftare. Vintern 2012 var kall i Europa och väldigt varm i USA. Båda var ovanliga vintrar, men så länge vi fortsätter att pumpa ut koldioxid i atmosfären kommer förändringarna också att fortsätta.
Hur mycket kan världshaven väntas stiga och när? Hur mycket har de redan stigit?
Sedan år 1900 och fram till i dag har världshaven stigit ungefär 20 cm i genomsnitt i världen, men vad som har hänt på lokal nivå beror även på andra faktorer. I Skandinavien pågår fortfarande landhöjningen efter den senaste istiden för 20 000 år sedan, så där försöker havsnivån hinna i kapp landhöjningen. På andra platser sjunker marknivån i stället, som utmed amerikanska gulfkusten där man har pumpat upp så mycket olja och gas från marken att luften bokstavligen går ur den. Så där förstärks effekten. Den bästa prognosen vi har i dag är att havsnivån kommer att stiga ytterligare 91 cm till år 2100, och allteftersom tiden går blir ökningen allt större.
Vad är faran med högre havsnivåer?
Faran riktas främst mot de många storstäderna och befolkningskoncentrationerna kring dessa i kustområden, där biljoner dollar har investerats i infrastrukturen. I takt med att havsnivån stiger, förenat med stormvågor som väller in över land, kommer det att bli allt svårare att skydda dessa städer mot översvämning och allt dyrare att flytta inåt land, eftersom så många investeringar har gjorts i kustområdena. Och för länder som inte har någon välutbyggd infrastruktur, som Bangladesh, kommer hundratals miljoner människor att i stor utsträckning sakna skydd mot översvämning. Med en stigande havsnivå riskerar dessutom sötvattenförråden att bli förorenade. I Miami tränger havsvatten in i grundvattnet och människor tvingas gräva nya brunnar längre inåt land.
Hur hanterar man effekterna av klimatförändringen i storstäderna?
Storstäderna har fått upp ögonen för problemet och tar det på fullaste allvar. I Nederländerna finns till exempel organisationen Delta Alliance, som består av en grupp större städer på floddeltan som delar expertis för att skydda sig mot översvämning. Om världen inte kan gå samman och begränsa utsläppen kommer städer att tvingas att ta till plan B och anpassa sig till klimatförändringarna. De har ingen möjlighet att vänta och se om utsläppen minskar, eftersom effekterna redan är här och bara kommer att bli värre. Det bästa vore om vi kunde begränsa utsläppen så att vi slapp vidta dessa åtgärder, men inga beslutsfattare i dessa städer kommer att vilja vänta och se.
Hur påverkar klimatförändringen dricksvattenförråden?
De påverkas negativt. Jag har redan nämnt hur havsvatten tränger in i grundvattnet längs kusterna, men även andra saker sker. I områden där torkan blir allt intensivare kommer människor att tvingas borra för att hämta upp vatten från underjordiska akviferer, vilket blir påfrestande för vattenförråden, framförallt när människor gör av med mer vatten än vad som fylls på. Även de väderfenomen som förser glaciärer med vatten försvagas. Glaciärerna är källan till stora floder i Indien och södra Asien. De kommer att producera mindre färskvatten tidigare på sommaren, vilket resulterar i brist på vatten på sensommaren.
Vad är det allra viktigaste som måste göras för att stoppa klimatförändringen?
Vi måste begränsa våra utsläpp av växthusgaser. Det är den primära orsaken och den primära lösningen. I boken finns inga rekommendationer för hur man bör gå till väga. Vi är en opartisk organisation, så vi förespråkar inte några särskilda handlingsplaner – vi försöker vara neutrala. Boken beskriver både fördelar och nackdelar med alla tänkbara lösningar. Men möjligheten att vidta meningsfulla åtgärder mot klimatförändringarna begränsas av vad människan är villig att göra.
När det på 1960-talet slutligen blev allmänt känt att rökning kunde orsaka lungcancer hade människor svårt att acceptera restriktioner för var och när de fick röka, trots att det var vetenskapligt belagt. I dag har inställningen ändrats dramatiskt. Vi förvånas inte längre över att det finns regler mot rökning, eftersom samhället kollektivt har bestämt att rökning är ett socialt oacceptabelt beteende. Om vi genom utbildning kan göra koldioxidutsläpp socialt oacceptabelt, precis som rökning, skulle lagar kunna stiftas som begränsade utsläppen. Människor skulle kanske klaga lite, men ändå inse att det var rätt väg att gå.
Foto: Bureau of Meteorology i Australien
Bureau of Meteorology i Australien har utökat sina väderkartor med ytterligare två färger för att kunna täcka in temperaturer upp till +54 °C.